Det finns saker jag inte ser förrän jag tar fram kameran.
Med ögonen kan jag titta på en miljö och tänka att allt ser riktigt bra ut.
Sedan tar jag en bild.
Plötsligt finns där en soptunna i bakgrunden, en jacka över en stol och någon detalj som drar blicken till sig trots att jag inte ens lade märke till den några sekunder tidigare.
Kameran är skoningslös på det sättet.
Den verkar sakna den praktiska funktion som vi människor har för att helt enkelt bestämma oss för att vissa saker inte finns.
Det gäller även bilar.
På några meters avstånd kan bilen se alldeles utmärkt ut.
Sedan kommer solen fram.
Då syns dammet.
Smutsen längs sidorna.
Fläckarna som man absolut tänkte tvätta bort förra veckan.
Och om man dessutom fotograferar bilen får man allt dokumenterat.
All rörelse är inte nödvändigtvis bra
Jag brukar annars gilla rörelse.
Det ligger ganska nära till hands när man fotograferar dans. En kropp i rörelse, ett tyg som följer med genom en sväng eller ett ögonblick mitt i ett steg kan vara betydligt mer intressant än någonting som står helt stilla.
Men när bilen ska tvättas behöver inte allt snurra.
Vid en borstfri biltvätt används inga roterande tvättborstar som arbetar direkt mot bilens yta. I stället får rengöringsmedel och vatten tillsammans med högtryck göra jobbet med att lösa upp och spola bort smutsen.
Det kan vara ett alternativ för den som vill undvika den mekaniska kontakten från borstar mot lacken.
Samtidigt är smuts inte bara smuts.
Löst damm, vägsalt, lera och sådant som hunnit sätta sig ordentligt på bilen kan kräva olika mycket arbete. Hur bra resultatet blir påverkas därför både av bilens skick och hur hårt smutsen sitter.
Det finns med andra ord ingen magisk portal där en bil alltid kommer ut perfekt på andra sidan.
Synd ändå.
Jag hade gärna installerat en sådan för fler saker i livet.
Men regelbunden tvätt gör åtminstone att smuts inte behöver samla på sig hur länge som helst, och efteråt är det lättare att upptäcka sådant som faktiskt hör till bilen – exempelvis märken eller skador man tidigare trodde var ännu en fläck.
Sedan kommer förstås det kritiska ögonblicket.
Solen träffar lacken.
Jag tittar.
Det ser rent ut.
Och då gäller det bara att göra det enda rimliga:
Låta bli att fotografera bilen på väldigt nära håll.
Kameran behöver faktiskt inte få rätt varje gång.