Jag har sett ganska mycket dans genom åren.
Snabba steg, långsamma steg och sådana rörelser som ser fullständigt självklara ut ända tills man själv försöker göra dem.
Det är kanske det jag tycker bäst om med dans.
När någon verkligen kan det ser det enkelt ut.
Man tänker inte på alla timmar som ligger bakom. Balansen, tajmingen och känslan för exakt var kroppen ska befinna sig i nästa ögonblick försvinner liksom in i själva rörelsen.
Sedan finns det andra sorters rörelser.
De utförs av maskiner som väger flera ton och skulle förmodligen få ganska låga poäng i en danstävling.
Ändå kan jag bli stående och titta på dem också.
En skicklig maskinförare kan få en stor grävmaskin att arbeta med en precision som nästan känns märklig i förhållande till maskinens storlek. Skopan går ner, material flyttas och marken förändras lite för varje rörelse.
Det är inte direkt en vals.
Men det finns faktiskt ett slags rytm även där.
Precision kan se väldigt olika ut
Vid entreprenad Sandviken kan arbetet exempelvis handla om grävning, schaktning och andra markarbeten inför det som ska byggas eller anläggas på platsen. I vissa projekt behöver massor flyttas eller transporteras bort, i andra ska mark förberedas, nivåer justeras eller förutsättningar för exempelvis dränering skapas.
Det är arbeten där stora maskiner kan behövas.
Men storleken betyder inte att det går att vara ungefärlig.
Tvärtom.
Det behöver finnas en plan för vad som ska göras, vilka förutsättningar marken har och hur arbetet ska genomföras. Det som ser ut som att någon ”bara gräver” från sidan kan alltså innehålla betydligt fler överväganden än vad en förbipasserande ser.
Lite som dans, faktiskt.
Jag kan titta på ett danspar och se två människor som rör sig över ett golv.
Den som verkligen förstår dansen ser förmodligen mycket mer: viktförflyttningar, positioner, tempo och små korrigeringar som jag aldrig ens hinner upptäcka.
Samma sak händer när jag tittar på en erfaren maskinförare.
Jag ser en grävmaskin.
Föraren ser antagligen nästa rörelse redan innan den första är färdig.
Skillnaden är förstås att dansaren helst ska lämna golvet precis som det var.
Maskinföraren har ofta fått exakt motsatt uppdrag.
Och skulle någon någon gång börja dela ut stilpoäng för riktigt snygg schaktning tänker jag åtminstone hävda att jag såg kopplingen först.